Jävla Gott Kaffe

Varje morgon har sina standardrutiner, en av mina är en snabb kopp starkt kaffe, vilket jag med all säkerhet inte är ensam om. 

Efter min morgondusch och alla tappra typ av försök att se någorlunda levande ut så får även sonen sin morgontvagning, han brukar bjuda på en liten morgontrumpet så fort blöjan åker av följt av “incent bassa” och ett rossligt morgonskratt, mina ögonen tåras, men att få höra hans skratt på morgonen väger upp all typ av luftburen tortyr. Fästmön och dottern gör sig iordning samtidigt, vi är 4 personer och en katt (Elvis)som gör vår morgontoalett samtidigt i detta tempel. När jag är klar med mina rutiner så är det endast kaffe, kläder och pomada som ska appliceras på denna törstande lekamen. Iklädd strumpor och briefs, lika snygg som Brad Pitt i Fight club, fast med en frodig lugg lånad från Björn Skiffs på 80-talet, ålar man sig fram till kaffebryggaren.

 

Jag tar fram papperspåsen med JÄVLA GOTT KAFFE från Dick Johnson, den är i ett naturfärgat papper med ett stort stotserande tryck som utläser JÄVLA GOTT KAFFE  på framsidan, enkelt och tydligt så man ser vad man tar fram för påse på morgonen. Den innehåller 100 % rostade Aribicabönor hämtat direkt och utan mellanhänder från bönodlaren i Kenya. Bönorna är rostade, malda och förpackade i Skandinavien. Arabicabönan är väl den vanligaste och populäraste bönan som vi Svenssons föredrar av de ca 6000 kaffeplantor som finns. Kul kuriosa är att det var vår egen Carl Von Linné som namngav bönan. Väl i påsen så ser jag envägsventilen som ska släppa ut koldioxiden som de nymalda bönorna avger, annars kan påsen explodera, bara så ni vet! Kaffet är inte ihoppressat till en tegelsten som exempelvis Gevalia brukar vara, det ligger poröst i påsen och är något mer grovmalet än vanligt “köpekaffe”. Doften är åt det nötiga hållet, det luktar gott! Jag häller på vatten för två koppar och kör i två rågade skopor bönor, sen får Moccamastern sköta resten.

 

När kaffet väl är igång är det dags att ta fram skohornet och tvinga på sig jeansen som man alltid köper en storlek för små, “för de går ju ut sig”, jo förvisso, men vägen dit är ett levande helvete. Efter den mödosamma påklädningen så är håret torrt nog för applicering av pomadan så man kan trolla bort fluffet och skapa en rufsig och slarvig backslick. Pomadan som får sköta detta är Daimon Barber Fixing Pomade, även vår tvååriga son får sig en klick för att fixa den moderiktiga snedluggen, men detta sköter fästmön då jag tydligen inte är betrodd för så pass avancerade uppdrag.

 

Tio minuter senare är det dags för att ta sig en kopp kaffe från den svettiga kannan. Kaffet hälls upp i min favoritkopp tillsammans med en skvätt lättmjölk. Doften är dov, nötig och lite jordig, tar en sipp och bränner såklart skiten ur tungspetsen som vanligt, men det smakar gott. Måste säga att det påminner lite om Lavazza Qualita Rossa fast detta har lite mer eftersmak. Tippar på att styrkan ligger på ca fem av tio. Jag föredrar personligen starkare och beskare kaffe, men det går att lösa med en eller två extra skopor bönor vid bryggning. 

 

Detta är tveklöst ett mycket gott kaffe, det är inte det bästa kaffet jag druckit, men det är betydligt godare än standardsortimentet på ICA, samt att det är kul att köpa ett annorlunda kaffe ibland där man vet att odlaren fått pengarna i fickan istället för giriga mellanhänder.

 

…Vet inte varför smaken och lukten för mina tankar bakåt i tiden när jag sommarjobbade med min far på byggena där man serverades kaffe från perkolator, jag gillade verkligen det kaffet… 

Daddy Deuce

 

0 comments

Kommentera